Gripenberg 2.0 – New Edition

Gripenberg seglade upp som en snabbväxande stjärna på moppehimlen. Från ingenting till över 200 deltagare på några få år. Det blev helt enkelt för mycket för arrangörsfamiljerna, som hotade att lägga ner.

Men ortens idrottsförening tog över arrangemanget, flyttade till idrottsplatsen för att få mer svängrum och evenemanget lever kvar.

Thorbjörn, Lasse Plåtis d.y och undertecknad gav oss iväg i arla morgonstund för att se hur idrottsföreningen förvaltat sitt pund. (ha,ha, det rimmade ju.)

Vi kom fram till att den stora förändringen var just vid start och målplatsen. I övrigt var det sig ganska likt, vi behövde inte åka många meter extra förrän vi passerade den smala bron över ån. Och därifrån var allt som det brukar.

I år blev det i storleksordningen 240 mopeder och motorcyklar som gav sig väg på slingan. Som vanligt på otroligt fina vägar. Krokigt och kuperat, grus och asfalt blandat. Det är vackra trakter här ute mellan Tranås och Gränna. Mycket öppna landskap omväxlande med skogar och sjöar i olika storlekar.

Och med de små krokiga vägarna hinner det aldrig bli långtråkigt, även om man åker i normal moppefart. Det finns alltid något att titta på. Thorbjörn, till exempel, har blivit förtjust i traktens alla små missionshus som ligger utspridda lite varstans i skogen.

Som alltid blev det halvtidsvila i Björkenäs, och det helt otroliga mopedmuseet. Deltagarna i rallyt fick förstås gott om tid att titta på alla klenoderna. Och var det något de missade går det bra att återkomma. Ett årskort ingick i startavgiften.

På tillbakavägen gjorde vi ett privat stopp vid Dengela Kvarn, och träffade mannen bakom verket. Genom åren har han förvandlat den gamla förfallna kvarnen till ett helt otroligt ställe. Boningshuset var på 65 kvadrat när han flyttade dit. Nu har det både tinnar och torn, och mängder med snickargläjde. Den gamla kvarnen, med anor sedan medeltiden, tjänstgör som festlokal och mycket annat. Ett klart sevärt ställe med andra ord.

Vid målet väntade som vanligt ett sprängfyllt prisbord. Med en snöslunga som förstapris. ( Nu är rätt tid att skaffa en sådan, för när de väl behövs finns inga att köpa för pengar.) Thorbjörn blev dock ensam pristagare från Hultsfred och han valde ut en handsydd pälsmössa. Det gjorde han förövrigt förra året också. Men den mössan adopterades kvickt av hustrun.

Vi brukar normalt inte göra några recensioner av rallyn vi varit på, men i det här fallet kan det vara på sin plats. Tar man över ett av Smålands bästa, är kraven ganska höga. Och vi kan slå fast att regimskiftet fungerat bra. Vad vi möjligen kunde sakna är de gamla arrangörernas ansträngningar för att göra start- och målplatsen extra mysig. De lade mycket krut på att ha blommor på borden, lite gammaldags klädsel och så vidare. Små detaljer i det stora hela, men som betyder mycket.

Text Olof Carlsson      Bild Thorbjörn Svahn

Vi var inte inblandade, vi bara passerade.

Marknadsplatsen i Adelöv.

Det finns fler arrangemang i trakten.