Fullt hus i Hembygdsparken

Knökafullt. Och drygt det. Sällan eller aldrig har det väl varit så mycket folk i Hultsfreds Hembygdspark. I varje fall inte mellan marknaderna. Det blev ett publikrekord av stora mått för Fest För Farfars Fordon i år. Exakt hur många är dock helt omöjligt att säga. Det vi vet är att redan när det började var parkeringsplatsen på Sahara fylld till sista plats.

Fordon av alla de slag strömmade in i parken. Jättegamla, som T-forden från 1925, och inte fullt så gamla som Citroënbussen från 1974. Designmässigt såg de dock nästan jämngamla ut. Som vanligt blev den här festen en salig blandning av det mesta som har med gamla fordon att göra. Och musik förstås, vi är i musikkommunen ju.

— Jag har aldrig varit med att arrangera en så osannolik tillställning, sa festivalgeneralen Thorbjörn. Här står skolans stråkelever och spelar medan motorcyklarna dundrar förbi.

Att försöka beskriva det hela är näst intill omöjligt. Det är bättre att låta bilderna berätta. Men i alla fall. Ett tappert försök.

Hela innergården mellan husen i parken fylldes snabbt med fordon av allehanda slag. Amerikanska på ena sidan grusgången och européer på den andra. Den krattade gången blev nästan som en liten Atlant mitt i Hembygdsparken. Nåja, ett par Mercor hade smugit sig in på den amerikanska sidan också.

I år var det alldeles förträffligt försett med franska fordon, något som uppskattas extra av undertecknad. Och det franskaste av allt franskt fanns där. Både Citroën 2v, en B11 och som sagt den där obetalbara Citroënbussen. Den har i sin ungdom tjänstgjort som brandbil i en fransk stad, Cevannes, men numera tjänstgör den som husbil och slipper utryckningstjänsten.

En Alpine-Renault från 60-talet har också väldigt hög ”Vill ha-faktor”. Inte minst den här som stod och glänste i solskenet.

Vi fick också besök av en näst intill unik bil. En Graham från 1930-talet. Enligt ägaren finns det bara tre kvar av dem i hela Europa.

Från Mörlunda kom far och son Danielsson med var sin Ford. Pappa Sven med sin Model T från 1925 och Herman med sinModel A från 1930. För Hermans del var det utställningspremiär dessutom.

Tvåhjulingar fanns det många i parken den här kvällen. Motorcyklar och mopeder av de mest skilda årgångar. De moderna hojarna radade upp sig längs Strandpromenaden. Det blev en imponerande rad. Men den förde av någon anledning tankarna till filmen Göta Kanal 3…

Musik bjöds också under kvällen lopp. Musikskolan fanns med, liksom både sommarorkestern och Vena Musikkår. Och de bjöd musik i långa banor och med täta pauser.

En nyhet för i år var båten som kom från Målilla. Den låg vid bryggan och tuffade hemtrevligt med sin tändkulemotor. Faktum är att det var första gången vi hade en tändkula med på den här träffen. Trots att det i år var sjunde gången.

Med så mycket folk i omlopp blev det full rulle både i korvgrillen och i kaffeserveringen. Så till den milda grad att det aldrig blev tillfälle att räkna antalet fordon på träffen. Men vi kan konstatera att det var många.

Text & foto Olof Carlson

’