Rock´n Roll Rally 2009
När starten gick klockan elva var det nästan lika dimmigt i parken, som när vi kom dit vid sjutiden. Blåröken låg tung mellan stugorna och de kvarvarande björkarna. Men så var det 166 moppar som drog igång samtidigt.
Det blev ett nytt deltagarrekord i årets upplaga, den sjunde, av Rock´n Roll Rally i Hultsfred. Ett rekord som det lär bli svårt att toppa. 166 deltagare blev det. Från både när och fjärran.
Tårtans egen husdoktor tog semester från semestern och kom på moppe från Gotland. Från Värmland kom vännerna Hillbilly och Irby i en Mercabuss. Bara för att ta några exempel i högen.
En som inte kom som planerat var korvgubben från Västervik. Vi väntade och väntade, men någon korvfrukost blev det inte.
Som så många gånger förr startade rallyt med en moppekaravan genom centrala Hultsfred. En lång karavan. Hela Storgatan, från gamla BeGe-bil och ända upp till Skolgatan var fylld med moppar som rullade fram i sakta mak. Bilföraren som stod i korsningen med Hagadalsgatan såg minst sagt irriterad ut, när moppekortegen aldrig tycktes ta slut.
Thorbjörn, Vicke och Jocke agerade harar och körde först. Och när de släppte fältet delade det snabbt upp sig.
Färden gick vidare upp för backarna mot Norrhult och leden blev ännu glesare. Moppar har ju väldigt skiftande backtagningsförmåga. Från Norrhult gick färden vidare över grusvägen till Rådehult, bort till Storebro.
På vägen fanns två frågestopp, med tipsfrågor modell knepiga. Frågemakaren Thorbjörn briljerade och satte nytt personbästa i värdelöst vetande och hopplöst vetande.
Från Storebro gick resan vidare längs den lilla smala slingriga asfaltsvägen till Solnehult. En sträcka som gjord för att lyfta trotteln i topp. Bitvis i alla fall. En del knepiga kurvor krävde mindre släpp för att behålla väggreppet. Men det klarade sig utan vurpor den här gången, även om rykten säger att det stundtals var nära…
Vid Vena Skjutbana blev det fikastopp, med kaffe och macka. Det hör traditionen till. Och sedan rullade mopparna vidare mot Vena, Främsteby, Bjärkhult, Fallhult, Ormestorp och tillbaka hem över Kloster Gård. En tur som sammanräknat blev fem och en halv mil.
Vid målet blev det lika traditionsenliga kroppkakor och prisutdelning. Förstapriset i år gick till Mattias Fransson från Rottne.
Och lotterimoppen, en härligt orörd och välpatinerad Monarscoot vanns av hemmaåkaren Jonte Karlsson, vars raketare väl behöver avlösning.
Det blev som sagt en höjdardag för alla. Utom för Mats. Han gjorde av med mer mopeder än bensin under rallyt. Någonstans i närheten av Storebro stannade Mamban. Det visade sig senare att vevaxeln lagt av, axeltappen och svänghjulet snurrade fritt och det gick ut över tändningsinställningen. Men han fick lift med likbilen, AffeJocke i hög hatt och allt, förbarmade sig över haveristen och fraktade honom tillbaka till Hultsfred för att hämta en ny moppe. Det blev specialbygget, en Crecent 2000 med Casalknota som kom fram. Och i rask takt försökte han köra i fatt fältet. Lite för rask takt visade det sig. För Casalen råkade ut för ett värmenyp utöver det vanliga. Den har inte svalnat än…
Nåväl, det inträffade i Ormestorp och därifrån var det inte så långt hem. Så han sparkade sig fram den halva milen hem till kompisen Svärd i Gnöttlerum och lånade en cykel. Den höll hela vägen hem.
Så i mål kom Mats till slut. På moppe nummer tre.
På kvällen efteråt hölls förstås traditionsenligt After Race vid kaffestugan. Fattas bara annat, Med en svedd fläskbit på grillen, potatissallad och mycket annat.
Söndagsmorgon randades med dimma, basfioler och liknande. Men Percy tänkte till, kokade en termos kaffe och åkte ner till parken för att bjuda doktorn på morgonfika. I parken på söndagsmorgonen mötte han en lagom irriterad korvgubbe, som klagade på att vi glömt dra fram en elkabel till honom.
”Vad ska du med ström till i dag” sa Percy. ”Mopperallyt var ju i går”.
Text Olof Carlson, foto Thorbjörn Svahn, Olof Carlson & Tinne Genberg
Wallerstad Crescent Compact Club har massor av bilder från rallyt
MK Blårök, Åtvidaberg har också många bilder
Bilder från Olof Carlson och Tinne Genberg.