Rock´n Roll Rally 2012

Text & bild Olof Carlson

Innan jag glömmer det… Ett stort tack till alla ni mopedister som ville vara med.  Det är ju ni som är rallyt. Hade ni inte kommit, hade vi stått där med våra kroppkakor…

Tusen tack för att ni ville vara med och fira vårt 10-årsjubileum. Tack vare det blev det ett deltagarrekord som vi aldrig ens vågat drömma om. Hela 296 startande blev det. Helt otroligt. Till och med de vildaste fantasierna kom på skam.

I tidiga morgonstunden, långt innan morgondimman hunnit lätta över Sjön Hulingen intill var det full rulle i kaffestugan, ja egentligen började det redan på fredag kväll med allehanda praktiska ting.

Men precis i tid var allt på plats inför det tionde Rock´n Roll-rallyt i Hultsfred. Jubileumsrallyt som skulle bli något lite extra hoppades vi. Och det blev det. Med besked.

För när deltagarna började strömma in, såg det inte ut att finnas någon gräns. Mopederna och mopedisterna strömmade in från både när och fjärran. Broder Hillbilly från Värmland, Tommy, Rogga och de andra från Kolmården, Håkan från Östersund kom redan på fredagskvällen, Wågis från Tranås och många, många fler fanns med.

Starten blev ett minnesvärt ögonblick. För när 296 moppar startas upp, ja då blir det lite rökigt i luften. För första gången sedan i februari månad var det garanterat myggfritt i hembygdsparken. I varje fall en stund. För fram på kvällen var de tillbaka igen, det kände vi tydligt.

Som vanligt började vi med en parad genom Hultsfreds, för dagen ovanligt folktomma, gator. Det var inte många själar ute för att se den mäktiga paraden. Bara en och annan bilist som verkade mindre roade. Det är nu en gång för alla så, att är det mer än två bilar i en korsning samtidigt räknas det som trafikkaos i Hultsfred. Och sådant är man inte vana vid på landet.

Från centrum gick färden vidare upp för backarna mot Norrhult. Brant som tusan tyckte många, lyckligt omedvetna om att det bara var uppvärmning. Efter pust- och flåspaus i byn gick färden vidare längs Åsen-vägen med sina dramatiska stup på båda sidor.

Där tog sig alla igenom och fram till första frågestoppet. Den enda som förolyckades här var glasflaskan med kulorna, som ingick i frågetävlingen. Men lite svinn blir det ju…

När de första av våra 21 fullständigt bindgalna frågor var besvarade gick färden vidare ut på riksvägen i cirka 75 meter, innan det bar av ut mot Eckorrnetorp och Bredshultsvägen för att sedan vika av upp mot Gisseskalle. En backe som är en prövning för vilken moppe som helst. Den vill liksom aldrig ta slut.

Så rullade vi vidare mot Gissemåla och vidare ut i spenaten. Fråga mig inte var vi var, det enda jag minns är att det stod Eldstorp på en skylt och att vi körde förbi Bullerbyn och kom ut i Emarp.

Någonstans på den sträckan hittade vi nya uppförsbackar. Inte så långa, men ganska många. Och branta så vida pass. Till den milda grad att en Shopper från Forshaga fastnade och måste bäras upp. Ett visst mått av köbildning blev det. Men inte så mycket, de flesta var ju engagerade i bärandet.

Någonstans på sträckan fanns också frågestopp nummer tre, med frågor som fick mången att fundera på om vi inte är mogna för tvångströjan…

Men så blir det när frågorna inte ska vara googlingsbara rakt över. Lite sport måste det ju få vara också…

Det kan ju förstås ha spelat in att vägen i fråga var tämligen nybyggd, det mesta av den regnade ju bort vid skyfallet för tre veckor sedan, så det må vara ursäktat att vägbanan var lite lös.

Kilometrarna rullade på och det stod inte länge på förrän vi var framme vid fikastoppet. På gårdsplanen hemma hos moppekompisen Lasse Lundberg, som slagit upp sin snickarbod och visade lite av sitt hantverk. Samtidigt som mopedisterna lät sig väl smaka av kaffe och mackor.

Lasse har också specialiserat sig på att samla mopeder av märket Kärnan, och hade gjort en liten utställning på gårdsplanen, med några moppar i högst varierande skick. En som ny, den andra direkt från hönshuset, och ett par olika steg däremellan.

Efter pausen i Katebo rullade mopederna vidare med siktet mot mål. På vägen passerades både Albert Engströms födelseplats och minnesstenen över Oscar Hedström, ni vet han som byggde den första Indian-hojen i Amerika.

Banchefen Janne hade inventerat beståndet av sevärdheter utmed rundan och gjort en liten kortfattad beskrivning till den som hade lust att stanna, eller som vill komma tillbaka i lugn och ro. Och det visade sig mycket riktigt finnas en hel del intressant utmed de småländska grusvägarna.

Nåväl, kilometrarna rullade på och det stod inte länge på förrän målet var i sikte… Och kroppkakorna, de efterlängtade av alla utom en. Eller kanske två. Och någon mer…

Så fort de båda likbilarna rullat i mål med sin last kunde prisutdelningen komma igång. Bäst i frågetävlingen lyckades Olle Wallgren från Åtvidaberg med 17 rätt.  Lotterimoppen gick till Jörgen Persson från skogarna i Vena socken.

Men dagens absolut gladaste vinnare blev nog Thomas Kjell från Grimstorp som vann den helt oväntade jubileumsmoppen. En fullt körbar och riktigt fin Fram King Clipper som han vann i vårt jubileumslotteri.

Fram på kvällen avslutades Rock Roll Rallys tioårsjubileum med stort After Racefest. Men det är en helt annan historia…