Rock´n Roll Rally 2005

Det blev sju mil och 83 meter…

Årets Rock´n Roll Rally i Hultsfred blev en prövning för sittmusklerna. Men en glad prövning.
Exakt 90 mopedister från en stor del av södra Sverige mötte upp för att vara med.

Dimman låg tät över sjön Hulingen utanför Hultsfred. Vattnet låg som en spegel, inte en vindpust. Till och med de många tusen gässen i sjön var tysta.

Men – morgonfriden stördes plötsligt av en moppe. Så kom det en till.
Rock´n Roll Rally började ta form. En efter en droppade arrangörerna till, redo att ta tag i sina uppgifter. För somliga började dagen med att kånka fram trädgårdsmöbler i hembygdsparken, för andra handlade det om att fixa 150 smörgåsar.

En ingenjörsbragd nästan i klass med Turning Torso i Malmö, eller något sådant utfördes av gänget som byggde upp partytältet.

Så började solen bryta igenom dimman. I takt med att arrangemanget byggdes upp, kom också det strålande härliga sensommarvädret. Solen värmde gott och gräset torkade snabbt. En perfekt dag för mopperally helt enkelt.

Efterhand började deltagarna droppa in – där kom en Puch, och där borta en Novolette. Spridningen på fordonen var som vanligt enorm. Allt från illtrimmade ratbikes till blanka originalare. Och ett par flakor dessutom.

Ett par deltagare kom på moppe ända från Horn i Östergötland. Andra kom från Väddö i Roslagen. Fast med bil och släp. Blåpuff från Järnforsen var på plats, liksom Blårök i Oskarshamn och förstås nystartade klubben Blå Rök (notera skillnaden) från Åtvidaberg. Och förstås en hel rad andra klubbar dessutom.

Starten var utsatt till klockan 11, men då var det fortfarande lång kö vid anmälan. Så mopedisterna fick tåla sig en stund till innan de fick ge sig iväg. Under tiden som arrangörerna utvecklade ett visst mått av panik. Anstormningen var ju betydligt större än de vågat hoppas på. Skulle mackorna räcka till? Skulle maten räcka till? Och plaketterna? Jodå, det räckte. Det blev till och med en (1) macka över….

Men så äntligen var det dags. I samlad trupp gav sig de 90 mopedisterna iväg och lade hela Hembygdsparken i blå dimma. En lång, blårykande karavan drog iväg genom Hultsfred. Lördagslediga Hultsfredsbor gjorde mist sagt stora ögon. Raden av mopedister verkade aldrig ta slut, tyckte många. Men så småningom gjorde de det i alla fall och trafiken kunde börja flyta normalt igen.

Så bar det ut på landet. Asfaltsvägar och grusvägar om vart annat. För de som är bevandrade i trakten kan vi berätta att färden gick över Norrhult, Rådehult, Storebro och upp till Pelarne. En och annan rejäl uppförsbacke gav tillfälle att koppla in pedalturbon på enpetarna.
Där blev det fikapaus med kaffe, prickig korvsmörgås och Champis i hembygdsparken. Och förstås den obligatoriska tipspromenaden, som för övrigt vanns av Blåpuffs Lasse Weiland.

Efter stoppet drog karavanen vidare, förbi Sevedstorp – där filmerna om Barnen i Bullerbyn spelades in. Mopparna rullade vidare längs natursköna småvägar ner till Emils hemtrakter i Lönneberga. Vi körde förbi Katebo, Albert Engströms barndomshem i Bäckfall och många andra fina ställen, innan det till slut blev målgång i Hultsfred igen.

Under tiden som karavanen var ute i spåret hade kocken Rolf Mauritzson bullat upp med kroppkakor, skirat smör, lingon och annat och det satt förstås fint med middag efter den här långturen.

Enligt väl fungerande vägmätare mätte sträckan hela sju mil och 83 meter. En utmaning för vilken moppe som helst. Men som ett trollslag var det bara tre av de 90 som inte tog sig i mål för egen maskin. Men då slapp ju ”likbilschauffören” sitta och åka ensam.

Efter middagen blev det dags för prisutdelning och det tog sin lilla tid att fördela prisbordet till förtjänta deltagare. Första priset gick till Lasse Weiland Järnforsen, som svarat bäst på de omöjliga tipsfrågorna. Andra pris fick Kjell Nordling Hultsfred, fjolårsvinnaren.

Efter prisutdelningen blev det så dags för After Race i hembygdsparken, och därpå kunde de som ville besöka 50-talsfesten Hultsfreed Hayride i Folkets Park, på andra sidan gräsmattan.

Olof Carlson